Det var först i januari 2007

jag upptäckte bloggen om tingsnotarien i obygden. Det var när jag fick sambons JUSEK-tidning i brevlådan(en hemskt tråkig tidning f ö) och jag såg JK Göran Lambertz på utsidan. Jag satt med en kaffe i handen vid köksbordet och tänkte slå upp intervjun med honom när jag istället började läsa om bloggen tingsnotarien. Har någon svävat i tvivel över om det som Göran Lambertz säger inte skulle vara sant är det bara att läsa bloggen och inte minst de kommentarer som är skrivna av personer som varit med om samma sak. Tyvärr måste jag skriva under till fullo på de historier som finns i bloggen och som får en tjänstgöring vid domstol att likna internatskolevistelse á la "Ondskan" av Jan Guillou.

Det var hemskt att mötas av en sådan glädje i att trycka ned de som "står under" i hackordning, en sådan utbredd rasism och en förutbestämd inställning om att "de ska inget ha" när folk klagar. Man slutar ganska snart att vilja läsa bloggen för det som skrivs är allt för sant och man får en fadd känsla av avsmak men också av lättnad att inte längre vara en del av den världen.

Bodil Malmsten

Eftersom jag älskar vackra saker och vackra ord kunde jag inte motstå att göra en beställning av Bodil Malmstens nyaste bok "Hör hur mitt hjärta bankar" före jul! Hennes ord kullrar fram inombords när jag läser henne. Mjukt och enkelt. Kanske är det för att man riktigt hör henne. Hur hon talar. Härligt guldigt omslag och med ett resårband runt. En bok att ha liggandes framme. Men jag har tagit hem boken till mamma i samband med julfirandet, så att hon får läsa den "medan den är färsk".

Jag tänker också på den gången jag bodde i Vänersborg och "Grabben i graven brevid" av Katerina Mazzetti var nyutkommen. Jag hade lånat den på 14-dagarslån på biblioteket. Den kändes så lättläst och uppfriskande att jag bestämde mig för att ta med den hem till mamma i min barndomsstad så att hon kunde läsa den medan den var färsk. - Även om det skulle innebära att jag drog över lånetiden lite. När jag kom tillbaka till Vänersborg och biblioteket ursäktade jag att boken lämnades in för sent och möttes då av ett snabbt glatt svar: "Det var det väl värt!" Och det tyckte jag då. Nu kanske det har blivit lite inflation i bönder på jakt efter fruar.